Visst är livet härligt när man sitter och pärlar med en spinnande katt i knät. Blodtrycket sjunker och inspirationen flödar. Hoppas att ni också har upplevt detta.
Kramar
Monica

Låter jättehärligt! Är tyvärr allergisk mot katter, som jag älskar.
Men kan sätta mig in i din härliga känsla, så jag lånar känslan av dig.

Ja, visst är livet härligt, att man kan unna sig att göra vad man vill på sin fritid, Att göra smycken känns som om man bara ÄR, det är lyx

Jaa, det är rena terapin för mig... Det känns nästan som om världen stannar för en stund. En härlig känsla!

Håller med helt! Har haft en stressig helg som attan, men var såklart tvungen att sitta och pärla samt göra lite med silverlera till cyberpysslet i helgen ändå... Och man tror inte det är sant hur avslappnande det kan vara! Särskilt när det ligger två dunbollar till katter jämte mig

tycker också det är så avkopplande att sitta ocj pilla med pärlorna. Lite som terapi faktiskt.

Glider in i min egen lilla värld och allt annat runt mig spelar mindre roll

Skriver under på det, även om min katt ofta vill leka med tråden och stryka sig mot händerna. Då stör det lite. Om jag inte hade pärlandet att sjunka in i skulle det nog bli alltför mycket dataspelande för min del

Min lilla kisse är inte fullt så intresserad av att ligga i knät. Men älskar däremot att spinnande ligga mellan skärmen och tangentbordet när jag kollar runt på pärlguiden, vilket hon gör i detta nu

Ja jag håller verkligen med att det är avkopplande...
Dock har jag 2 kattungar som tycker det är jätteroligt med pärlor och tråd... Vet inte hur många gånger jag fått plocka pärlor från golvet.
Och att lämna pärlandet en liten stund är ju inte att tänka på då är de snabbt där!!

//lisaflisa

lisaflisa skrev:
Vet inte hur många gånger jag fått plocka pärlor från golvet. :angry:
Och att lämna pärlandet en liten stund är ju inte att tänka på då är de snabbt där!!


Känner igen detta att få plocka pärlor..
Jag har inga katter men därimot fåglar, och de mindre fåglarna är som tusan på min pärlor, så roligt att plocka ur ena skålen o släppa dem på bordet o se dem rulla iväg.
Detta är ju inte det jobbigaste, utan det är då man hör att det smattrar på golvet av pärlor/stenar som far av tråden.. då de kapar tråden på strängarna. Och det har även hänt med färdiga smycken om jag råkar låta dem hänga kvar över stolen...

Att det är avstressande att tillverka o tiden flyger iväg är jag helt överens om, o när man väl sätter sig så fastnar man och timmarna har en förmåga att kommea in på morgonkvisten.Lagom till gubben ska upp till jobbet ofta