Jag har hållit på med smycken i tre år.
Säljer en del på marknader och smyckepartyn på hobbynivå.

Min webbshop: www.ulrikasmycken.se

Jag fastnade i pärlandet för ganska exakt ett år sedan och för mig är det i första hand en hobby. En hobby som får kosta precis som alla andra hobbies gör

Har alltid pysslat i någon form och behöver få göra det för att må bra. Måste få skapa och använda mina händer. Har förut hållt på med decoupage, virkning, tillverkat tittskåp mm.

Sen att jag faktiskt sålt en hel del under det här året ser jag som en bonus. Har inga ambitioner att få det här att gå med vinst. Men åh så bra det är för självkänslan när folk vill köpa och bära mina smycken!
Jag produscerar för att det är kul. En del använder jag själv, ger bort i present eller säljer när någon vill köpa. Men det blir många smycken som "bara" hänger här tillsvidare...

Jag fastnade, som många här, i "pärlträsket" som en del i en stressrehabilitering för ca fyra år sedan och kan bara hålla med Nefertitis "pekpinneinlägg"

Jag säljer en del via min hemsida och marknader och har även hittat ett par återförsäljare. En del smycken skänker jag dessutom till föreningar som vinster (för med handen på hjärtat - de tar plats, hur mycket man än älskar dem, måste de flytta hemifrån någon gång ). Fast ett och annat behåller jag för egen räkning också!

Lycka till!

Pärlingen är min hobby för det ger mycket tillbaka i form av konstnärlig frihet och glädje. Utbud och tekniker tycks vara oändliga så stresshanteringsträning kommer på köpet.
Än så länge ligger jag långt med försäljningar trots en del förfrågningar. Att marknadsföra och sälja är en helt annat jobb som tar mycket tid. Att anta det arbetet är en mognadssak. Jag lajjar hellre runt, testar tekniker och egna lösningar, åker på träffar. Somliga smycken har blivit gåvor. De halsband som faller mig i smaken sätts upp på en vägg till beskådning. En del av dessa används och andra väntar på förbättringar.

Känner igen mig i många av er. Man börjar pärla och fastnar, sedan växer högen av både pärlor och färdiga kreationer. Jag har inte svårt att göra mig av med de smycken jag har gjort, utan tycker det är jätte kul att gå på stan och få se någon bära ett halsband jag har gjort, det ger en kick.

I bland önskar jag att jag kunde få pärla på heltid och kunna försörja mig på det, men det är nog bäst att bara ha det som en hobby. Det är härligt att ha något att längta efter och att inte behöva känna tvång och prestationsångest över att man måste prestera. Skaparglädjen är den sanna glädjen!!!