Jag får be om ursäkt om mitt inlägg fått någon att ta illa upp, inte min mening vilket jag även skrev o hoppades.
Men jag förnekar heller inte att jag reagerade stark på just kommentarer av uttal med följd av skrattgubbar o hur man regerar inombords av att höra det. Har en vän som har en son som går hos talpedagog och blir retad i skolan, han är tystlåten pga att han är rädd för just detta att bli bemött med skratt. och jag tror inte han är ensam, kanske sitter det någon här med samma problem.
Det finns tusentals som kan läsa här, och jag vill inte att någon ska känna eller bli osäker bara för att dom ser att det finns dom som retar sig mm. Även om det inte är direkt menat så av dem som uttalar sig. Men det är så lätt att någon/några missuppfattar att bla. skrattgubbar åt stav o uttalssätt
inte är menat som något nedvärderat eller okunnande.
Jag tror ju inte att alla kunde gissa att denna tråd startades av en irritation från en översättning. Kanske skulle det underlätta att även ta med sånt från början, för trådar ligger kvar o någon kan komma in om nåt år o läsa o då får hicka för att han/hon känt att den gjort sig pinsam åtskilliga gånger om den glatt talat utan att tro att det kan uppfattas neg. av höraren.
Något som jag tänker mer på är att om det finns nybörjare med ett brinnande intresse och en dröm att förverkliga o komma ut med sitt.. kan tappa hoppet att lyckas pga att den uppfattar omgivningen som den inte skulle ta och se smyckena på allvar om denna har problem med stav eller uttal. För det är ju faktiskt A & O att 'våga' visa sig, att våga prata inför andra samt ta emot telefonsamtal mm
Jag har även gjort en blogg till en som inte vågat ta steget. Jag lyckades få personen att börja våga lite när jag väl visade upp bloggen och sa att personen inte behövde skriva ett skvatt där utan enbart lägga upp bilder på sina otroligt vackra smycken, dela visitkort/lappar eller tala om adress för arbetskamrater mm för att de skulle kunna se mer av personens verk och på så sätt kunna beställa. Det fungerar det också och med tiden så kommer personen i fråga att även våga mer, men just sådana här trådar kan få någon att backa ett steg tillbaka.
Men som sagt på nätet kan de bli så fel och jag tror ingen gör nåt medvetet att såra el. skada någon.. vi är dock bara människor o hjärnan jobbar oftast fortare än pennan o fingrarna, med andra ord allt kommer inte med i skrift som man menar o tänker.
Jag vet ju nu, efter mitt tidigare inlägg att det inte var menat så som jag tolkade det, men hade bla inte jag reagerat så hade det kanske heller inte klargjorts.. utan stått kvar som ett frågetecken där. Å andra sidan skulle jag inte ens behövt reagerat o bry mig om ifall fler än jag tolkade det fel, ett stort fel av mig att bry mig om någon skulle ta illa upp över något... Ska försöka jobba på det... Jag vet för jag är långt från perfekt
Däremot har jag all förståelse och respekt för alla de som av en eller annan anledning har svårt att stava etc. Men det är en annan sak jämfört med det som sker av ren o skär slöhet. Särskrivningar och annat elände är HELT hopplöst i dessa dagar!!!!! Tycker att skolan lägger alldeles för lite krut på stavning o grammatik. Har två barn som går i sjätte resp. fjärde klass. Nuförtiden är det viktigare att inte ta ifrån barnen berättarglädjen när de skriver, så har de "enstaka" stavfel som det heter - så rättar man inte felen!!!!! Så då går antagligen barnen o tror att de faktiskt skriver helt rätt. Det är ju lite tokigt, eller hur??? Nåja, nog om detta! Bara vi förstår varann!
